Rädda djuren – plocka skräp i naturen!
Årets tema i Skräpplockardagarna: skräp och biologisk mångfald
Hur är nedskräpning ett hot mot den biologiska mångfalden? Och varför är egentligen skräp så farligt för djur? På den här sidan hittar ni svar på de frågorna – och på många fler!
Först och främst: vad är biologisk mångfald?
Med begreppet ”biologisk mångfald” menas variationen av olika arter och naturtyper som finns på vår planet. Det gäller till exempel växter, djur, svampar eller mikroorganismer som alla har en nödvändig funktion i jordens ekosystem. Biologisk mångfald är en förutsättning för allt liv på jorden, och det är därför som det är så viktigt att värna om både djur och natur.
Varför minskar den biologiska mångfalden?
Trots att den biologiska mångfalden är så viktig för oss människor så ser vi idag hur den snabbt minskar världen över, och fler arter än någonsin tidigare utrotas eller riskerar att utrotas. Det finns fem stora orsaker till detta:
- Förstörda livsmiljöer. Växters och djurs livsmiljöer kan förändras eller förstöras på grund av jordbruk, skogsbruk eller att man bygger bostäder och vägar vilket kan leda till att arter inte längre kan leva där eller minskar i antal.
- Överexploatering. Överexploatering av arter sker när människor fiskar eller jagar för mycket vilket leder till att antalet arter minskar snabbare än de hinner återhämta sig.
- Invasiva arter. Främmande växter eller djur som sprider sig till nya områden där de inte funnits tidigare, och då hotar eller konkurrerar ut lokala arter.
- Klimatförändringar. Många arter hinner inte anpassa sig om det blir ett förändrat klimat där de lever, till exempel om det blir varmare, kallare, torrare eller att det regnar mer.
- Föroreningar. Nedskräpningen räknas som förorening, då skräp förorenar och skadar djur, haven och naturen på flera olika sätt.
Nu lär vi oss mer om vad skräpet ställer till med!
Skräpet försvinner inte utan blir kvar i naturen och i haven och ställer till med mycket skada för djur och natur – och därmed även för oss människor.
Skräp på land
Nedskräpning påverkar både djur och natur. De allra vanligaste skräpet på land, och framför allt i städer, är fimpar. Det slängs så mycket som 1 miljard cigarettfimpar på gator och torg i Sverige varje år! Annat vanligt skräp på land och i naturen är portionssnus, sugrörsplast, påsklämmor och andra typer av engångsprodukter, såsom godisförpackningar och glasspapper. Här är några av de faror som nedskräpning för med sig för landlevande djur:
- Djuren fastnar i skräpet
- Djuren tror att skräp är mat
- Burkar hamnar i kornas magar
- Burkar och flaskor blir fällor för insekter
- Intrassling i fågelbon
- Mikroplaster transporteras på bin
Fåglar och andra djur riskerar att trassla in sig i skräp som ligger i naturen, och kan då skadas allvarligt. De kan också fastna i skräpet så att de inte kan leta mat.
Plastskräp skapar extra stora problem om djuren äter det. Djurens magar kan inte bryta ner plasten och därför fylls deras magar av plastskräp istället för av riktig mat, och de riskerar då att svälta ihjäl. Varje år dör flera hundra tusen fåglar på grund av att de fastnat i eller ätit skräp.
Aluminiumburkar, till exempel läskburkar, som slängts i naturen kan ställa till stora problem för kor. Burkar som hamnar på åkrar strimlas sönder vid skörden och kan hamna i kornas foder, vilket riskerar att skada korna allvarligt när de äter det.
Även om burken eller flaskan är tom när den slängs i naturen så samlas det snart vatten i den. När insekter och andra smådjur kryper in i den riskerar de att drunkna. I en forskningsstudie hittades så mycket som 735 döda insekter och smådjur – i en enda burk!
När fåglar letar material att bygga sina bon med kan de missta skräp för naturligt bomaterial, till exempel kan de tro att plastremsor är grässtrån och plastbitar är löv. Därför hittas ofta skräp i fågelholkar och andra fågelbon, vilket bland annat kan leda till att fågelungar fastnar i skräpet. Skräp gör det också svårare för vatten att rinna bort från boet om det regnar.
Honungsbin har visat sig vara bärare på mikroplaster i naturen. Förutom att plasten sprids i naturen så har detta även visat sig påverka bina själva, med bland annat förändrat beteende och försämrat immunförsvar.
Skräp i havet
För våra hav är en hög biologisk mångfald, det vill säga att många arter av djur och växter lever där, jätteviktigt! När den biologiska mångfalden minskar försvagas havets känsliga ekosystem. Då minskar dess motståndskraft och återhämtningsförmåga. Marint skräp (marint = sådant som är kopplat till havet) är ett stort hot mot den marina biologiska mångfalden över hela jorden. Plast är det absolut vanligaste skräpet som finns i havet. Minst 267 marina arter, inklusive 43 % av alla marina däggdjursarter, påverkas negativt av plastföroreningar. De vanligaste och farligaste konsekvenserna av plastskräp är:
- Djuren trasslar in sig i skräp
- Djuren äter plast och mikroplast, vilket leder till svält
- Exponering av skadliga ämnen som läcker från plast
- Spridning av invasiva arter
- Skador på marina livsmiljöer
Fiskeredskap som tappas eller slängs i havet kan fortsätta fånga fisk i många år efteråt, och massor av fisk och andra havsdjur fastnar och dör. Fiskenät, trålar, burar och andra fiskeredskap som blivit kvar i havet och fortsätter fånga fisk kallas spöknät! Moderna fiskeredskap är ofta gjorda i starka material som tar väldigt lång tid på sig att brytas ner, och det har lett till att problemen med spöknät har ökat. Fåglar och andra marina djur riskerar också att trassla in sig i redskapen och kvävas eller svälta ihjäl.
Plastskräp är extra problematiskt för sjöfåglar och vattenlevande djur, eftersom djuren lätt kan tro att plasten är mat. När deras magar fylls av plast i stället för riktig mat riskerar de svälta ihjäl. Forskare tror att hela 99 % av alla sjöfåglar kommer att ha ätit plast år 2050.
När plast i havet bryts ner till mindre bitar frigörs kemikalier i vattnet. Vilka kemikalier som frigörs och i vilka mängder beror på typen av plast och på hur söndervittrad den är.
Plastskräp kan färdas långa sträckor med havsströmmar. Det ökar risken för spridning av invasiva arter, som sätter sig fast på plasten och liftar till nya områden.
Plastskräp skadar marina livsmiljöer genom att täcka havsbottnar, vilket hindrar tillgången till ljus, näring och syre för djur och andra organismer som lever i havet. Korallrev och mangroveträdens rotsystem är exempel på miljöer som skadats av detta.
Allt hänger ihop!
Klimatförändringar, marin nedskräpning och minskad biologisk mångfald är tätt sammankopplade. I havet finns växtplankton vilka producerar hela 50 % av jordens syre och absorberar stora mängder koldioxid från atmosfären - växtplankton spelar alltså en avgörande roll i att motverka klimatförändringarna. Klimatförändringarna orsakar till exempel extremväder som ger en ökad förflyttning av skräp från land till hav. Stora plastskräp blir så småningom mikroplast (och ännu mindre nanoplast) som påverkar växtplankton negativt. Då tar planktonen upp mindre koldioxid, vilket i sin tur leder till att den globala uppvärmningen ökar med större klimatförändringar och mer extremväder.