Resultat av nationell skräpmätning 2025

Nedskräpningen i Sverige består till nio tiondelar (93 %) av engångsprodukter och det absolut vanligaste skräpet är cigarettfimpar. Det visar en nationell skräpmätning som Håll Sverige Rent genomfört på uppdrag av Naturvårdsverket under sommaren 2025. Mätningen ska göras vartannat år och genomfördes första gången 2023. 

Skräpet mättes i 40 slumpvis utvalda kommuner i Sverige. Mätningarna gjordes i centralorten i kommunen, som ofta också är den största orten i kommunen. Mätningen utförs alltså på platser som städas regelbundet, så resultaten visar hur mycket skräp som ligger på marken ”inklusive” städning. Med hjälp av mätningarna har sedan ett resultat för hela Sverige kunnat räknas ut.  

På en övergripande nivå har nedskräpningen minskat från 4,86 till 3,39 skräpföremål per 10 kvadratmeter – en minskning med 30 procent. 

Tittar vi på några av de vanligaste skräpföremålen kan vi se att: 

• Fimpar har minskat från 2,33 till 1,56 föremål per 10 kvadratmeter, motsvarande 33 procent. För snus syns ingen signifikant skillnad.
• Plastkorkar – som sedan juli 2024 ska sitta fast på sina flaskor – har minskat med 62 procent.
• Mycket tunna plastpåsar (för frukt och grönt) har minskat med 73 procent. För plastbärkassar syns ingen signifikant skillnad.
• Plastsugrör/omslag till sugrör har minskat med 62 procent.
• Påsklämmor har minskat med 81 procent. 

Minskningarna kan bland annat förklaras av nya regleringar, som skatten på plastpåsar och krav på fastsittande korkar. Flera påsklämmor har dessutom fått tydligare färger för att lättare upptäckas. Att fimparna minskar kan delvis förklaras av minskad rökning, men även att rökare blivit bättre på att fimpa rätt.  

Sverige har som mål att halvera nedskräpning av engångsplastförpackningar till år 2030 jämfört med 2023. Även fimpar ska minska med hälften till 2030. 

Oroande nog syns inga signifikanta minskningar av varken engångsmuggar, take away-förpackningar eller mjuka omslag som alla omfattas av målet om halverad nedskräpning av plastförpackningar till 20230. Engångsmuggar och take away-förpackningar omfattas dessutom av nationella mål om att förbrukningen ska halveras till 2026 jämfört med 2022.  

För att få en känsla av hur skräpigt det är har vi översatt den genomsnittliga skräpmängden per 10 kvadratmeter till en yta som motsvarar en trottoar eller gångväg som är 1 kilometer lång och 3 meter bred. Tänk dig att du går den sträckan till jobbet – då skulle du passera över ett skräpföremål för varje meter du tar. När du har kommit till jobbet har du alltså passerat över 1 000 skräpföremål.

Plasten sticker ut då det utgör 63 % av allt skräp. Nästan all plast som hittas är engångsplastprodukter. Tittar vi på enskilda typer av skräpföremål så är det fimpar som är det vanligaste skräpet, det står för nästan hälften av allt skräp. Därefter kommer snusprillor, följt av mjuka omslag – exempelvis förpackningar för godis, glass och snacks och plastbestruket papper som hamburgerpapper och wrappapper . 

Förordningen om nedskräpningsavgifter är en del av EU:s engångsplastdirektiv. Den innebär att kommuner ska få ersättning för en del av sina städkostnader från producenterna. Det är producenter av vissa engångsprodukter som kommer att stå för den kostnaden. Producenterna av vanliga engångsplastföremål som fimpar får betala mer, och det skräp som är mindre vanligt kommer generera en mindre kostnad för producenten.  

För att räkna ut hur mycket kommunerna ska få betalt för uppstädningen av vissa engångsprodukter behövs bland annat uppgifter om hur mycket pengar kommunerna lägger på städningen totalt och hur stor del av skräpet som utgörs av de produkter som producenterna ska betala för. Genom den nationella mätningen kan man se hur stor del av skräpet som utgörs av de produkter som producenterna ska betala för.  

En engångsprodukt är en sådan produkt som är gjord för att användas endast en gång, eller en kort tid, innan den blir avfall.   

En engångsprodukt i plast är enligt engångsplastdirektivet en produkt som helt eller delvis består av plast och det finns inget lägsta gränsvärde för plastinnehållet. Det betyder att alla produkter som innehåller plast - exemeplvis engångsmuggar som ser ut att vara av papp men som har en tunn plastfilm på insidan ändå räknas som en plastprodukt i direktivet.  

Mer information om definitioner hittar du hos Naturvårdsverket.