Rädda havet från plast – och var klimatsmart!

I en nyligen publicerad artikel av flera högt rankade forskare inom områdena klimat och marin nedskräpning så har man nu slagit fast att det finns starka kopplingar mellan dessa båda snabbt växande miljöproblem (Ford et al, 2022).

Forskarna lyfter fram vikten av ett integrerat synsätt på problemen och dess lösningar istället för att frågorna kring plastföroreningar i havet och klimatkrisen konkurrerar med varandra om publicitet och politisk uppmärksamhet. Författarna menar också att ett engagemang mot nedskräpning av plast i havet även kan öka intresset för klimatförändringar och hur dessa kan lösas. Håll Sverige Rent tycker det är viktigt att alla som inte skräpar ner, och alla som engagerar sig i frågor kring plast i havet, blir medvetna om att insatserna inte bara räddar havet utan även bidrar till att bromsa klimatförändringarna, och vice versa.

De fyra viktigaste kopplingarna mellan klimatförändringar och plastföroreningar i haven är enligt artikeln:

1. Plast bidrar till utsläpp av växthusgaser under hela sin livscykel*, även som skräp i havet,
2. Klimatförändringar och plastföroreningar förekommer tillsammans överallt i alla miljöer,
3. Klimatförändringarna kommer förvärra spridningen av plastföroreningar,
4. Det finns redan idag lösningar som hejdar både klimatförändringarna och plastföroreningar att nå miljön.

I den vetenskapliga artikeln tar forskarna upp att det går att dela in plastens bidrag till klimatförändringarna i tre steg där hela plastens livscykel inkluderas:

1. Plastproduktion, transport och användning;
2. Bortskaffande av plast, felhanterat avfall och nedbrytning; och
3. Biobaserad plast.

Det första steget, produktionen, bidrar till den största delen av växthusgaser, då utvinningen och raffineringen kräver mycket energi. Hur mycket växthusgaser som släpps ut vid själva användandet av plastprodukterna eller när plast hamnar i miljön verkar forskare fortfarande osäkra på. Det steget som handlar om uttjänta plastprodukter (förbränning, återvinning, deponi och plastföroreningar) utgör den minsta delen av utsläpp av växthusgaser, 9 % av den totala emissionen av växthusgaser för hela plastens livscykel.

Plastproduktionen har ökat exponentiellt under de senaste årtiondena och bedömningen är att det kommer fortsätta så även framöver. Beräkningar visar att över 56 miljarder ton koldioxidekvivalenter (CO₂e) i växthusgaser kommer släppas ut mellan 2015 och 2050, vilket är 10–13 % av hela den återstående koldioxidbudgeten (Hamilton et al., 2019).

Att klimatförändringarna är ett globalt miljöproblem är inget nytt.

Och kanske är det också allmänt känt att större plastskräp transporteras via floder ut till havet och vidare med vindar och strömmar långt, långt ifrån den ursprungliga källan. Nu har forskare också sett att mikroplaster transporteras i atmosfären till orörda och avlägsna områden. Likaså kan mikroplasten hamna åter i landmiljön via vattendroppar då vågor slår in mot land. Studier visar att klimatförändringarna kommer att påverka hur plastföroreningarna sprids och i vilka koncentrationer de kommer finnas, på en global skala.

Klimatförändringarna orsakar redan ökade extrema väderhändelser, till exempel ökad nederbörd och förekomst av monsuner som leder till översvämningar vilket riskerar att öka spridningen av plastskräp från land till havet via floder eller direkt. I rapporten ”Breaking the Plastic Waves” visar deras modellberäkningar att utan åtgärder kommer det årliga inflödet av plast till haven nära tredubblas till år 2040 (23-37 miljoner ton).

Ford et al. 2022 konstaterar också att antalet studier av plastföroreningars negativa effekter på den marina miljön har ökat under de senaste decennierna. De ser dock att det fortfarande saknas studier på hur detta interagerar med klimatets konsekvenser på marina organismer och ekosystem. Ett sådant exempel på en art som är särskilt sårbar för effekterna av både klimatföroreningar och plastföroreningar i havet är havssköldpaddor. Dessa sköldpaddor uppvisar skeva könsförhållande då denna utveckling av embryon är temperaturberoende. Sand med mikroplast har en potential att öka temperaturen kring häckningsplatserna. Havssköldpaddor är dessutom speciellt drabbade av stora plastskräp då de misstar till exempel plastpåsar för att vara maneter som är en viktig föda för vissa arter. Havssköldpaddor kan också trassla in sig eller på andra sätt skadas av plastskräp. Något som förvärrar deras sårbarhet. Kombinationen av den globala uppvärmningen och plastföroreningar bedöms även kunna påverka hela ekosystem.

Effekterna av både den globala uppvärmningen och mikroplaster kan additivt påverka havets primärproduktion. Detta är fortfarande relativt ny forskning men det finns indikationer på att mikroplaster stör mikroalgers tillväxt och på så sätt även minska havets förmåga att binda koldioxid. Det skulle då driva på klimatförändringarna genom att koldioxidhalterna i atmosfären ökar. Men forskare tror också att ökad temperatur och koldioxid ger nanoplast en ökad toxicitet på mikroalger.

Ford et al. 2022 summerar artikeln med att säga att plastproduktion inte är ger de största utsläppen av växthusgaser och effekterna av två kriserna skiljer sig åt, men förenklat är grundorsaken densamma, överkonsumtion av ändliga resurser. Lösningarna är utan tvekan komplexa, men ändå behövs en samordnad ansträngning för att genomföra en systemförändring (länk till https://hsr.se/artiklar/har-vi-losningen-pa-problemet-med-plast-i-haven). Att verka för en cirkulär ekonomi är elementärt för att reducera plastföroreningarna i havet och för att minska den globala uppvärmningen.

*Hela livscykeln förutom under användning av produkten.

Referens:

Helen V. Ford, Nia H. Jones, Andrew J. Davies, Brendan J. Godley, Jenna R. Jambeck, Imogen E. Napper, Coleen C. Suckling, Gareth J. Williams, Lucy C. Woodall, Heather J. Koldewey (2022). The fundamental links between climate change and marine plastic pollution. Science of the Total Environment 806:150392.

Länk till artikeln:

https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0048969721054693